Verksamheter som hanterar livsmedel på olika sätt ska enligt lag ha en riktigt dimensionerad fettavskiljare installerad så att fett inte kommer ut i avloppsvattnet och täpper igen rören.
Det ser ut som om fettet från matlagning eller disk löser upp sig och rinner ut med avloppsvattnet men så är det inte riktigt. När fettet kommer ut i rören kyls det ner, separeras från vattnet och blir mer trögflytande. Det trögflytande fettet kan då fastna i rören och bilda avlagringar. Till slut kan de bli så stora att de bildar en propp som sätter igen rören så att vattnet inte kommer fram. Vattnet får söka andra vägar vilket ger översvämningar eller läckage som resultat.
Avloppsledningar med fettavlagringar orsakar dålig lukt och gasbildning och kan dra till sig råttor. Det kan också ge frätskador på rören. För mycket fett har dessutom en negativ inverkan på den biologiska reningen i avloppsverken vilket genererar stora kostnader för kommunen.
Det är bra för miljön att använda en fettavskiljare
För att förebygga dessa problem finns det krav på att alla som hanterar fett i olika verksamheter måste använda en fettavskiljare. Fettavskiljaren anläggs utomhus i anslutning till lokalen och töms regelbundet. Fettet transporteras sedan till återvinningscentraler. Återvunnet fett kan därefter användas för tillverkning av exempelvis tvål och stearin.
Fettavskiljare finns i olika storlekar. Kontaktar man ett företag som installerar dem vet de hur stor anläggning man behöver för att uppfylla kraven. Det går att kombinera fettavskiljaren med en slamavskiljare eller andra typer av vattenrening som exempelvis rening från olja och tungmetaller.